Stultorum infinitus est numerus

Sände precis ett extremt vaniljigt sms till min pojkvän. Jo jag har en sådan nu, eller ja det var ju några månader sedan vi träffades, men ni fattar! Ja hur som helst; texten dröp av sockerhonungsmelonvanilj-tutte-nutte-mumsa-gosa!

De som känner mig vet att jag inte brukar vara så där nutti-dutti, eller "vaniljig" som jag kallar det, kommet av termen "vaniljsex" vilket ska vara att man enbart utför älskog i missionären och säger saker som "du är så underbar min lilla kanelbulle! kom så älskar vi i månljuset!" och där inga könsord eller andra snuskigheter förekommer.

Mäh! vart ville jag komma med detta egentligen?? Jo! Just det att jag känner mig plutti-nutti-gosig idag! Jag vill ligga i soffan och GOSA och dofta på nacke och kramas (på ett ej sexuellt sätt, skulle aldrig palla att IDKA ÄLSKOG, näe här ska det vara hårda och grovbakade bullar minsann!)

Började min dag med 3 Mintolux, 3 ROllo och 3 chokladkolor!!!

Fan för min icke-existerande självdisciplin!

Nu har chefen hotat igen, h*n har "fått indikationer" på att det råder "oreda" på vår avdelning och detta ska hon "diskutera med berörda parter" på kommande utvecklingssamtal minsann! Det "roliga" i kråksången är att hon tidigare har svarat på precis alla "småfrågor" att hon inte vill gå in och "detaljstyra". Vad kallas då detta, skulle jag bra gärna vilja veta?

Okej jag fattar inte heller varför jag läser hennes blogg när jag blir så till den milda grad uppretad men here it goes:

Malin Wollin tycker att det bara finns en familjekonstellation som producerar trygga och lyckliga barn. Bara en. En enda.
Alla andra konstellationer är påfund av djävulen som gör barn ledsna och otrygga. Ett barn kan omöjligen bli tryggt, stabilt och lyckligt i en annan konstellation än mamma-pappa-barn.
I Malins värld är detta faktum för alla barn överallt. Punkt slut. Det finns inte i Malins tomma lilla plåtlåda till huvud att det överhuvudtaget kan existera ett alternativ till denna av Malin befästa sanning. Nej.

Ni får ursäkta ordvalet men hur i helvete kan man vara så djävla inskränkt? Varför är konstellationen mamma-pappa-barn den enda heliga sanningen? Varför i helvete skulle ett barn inte kunna bli precis lika lyckligt och tryggt i en konstellation av separerade föräldrar? Det behöver per definition inte vara sämre för att det är annorlunda, det är kanske bara just det: annorlunda!

HALLÅ MALIN: kolla utanför de snäva gränser som din egen hjärna utgör och begrip att det du känner är sant inte är den lagstadgade sanningen för alla överallt! Jag är ledsen att göra dig besviken och otrygg; men det finns ingen absolut sanning! Det finns inget exakt recept för trygghet och lycka! Våga gå utanför ramarna!

Hon: ...ja och spindeln var så här stor (visar)
Jag: Usch! En gång när Anton var nyfödd och jag skulle byta blöja så såg jag att det satt en stor, hårig spindel på duschdraperiet!
Hon 2: Hårig?? Var den hårig??
Jag: Ja? Var det så konstigt?
Hon 3: Haha ja jag tänkte just samma sak?
Jag: Det var ju inte som att den hade värsta långa angorahåret!
Alla: Hahaha!